Du är här: Herrgårdsgymnasiet / Våra program / Vård- och omsorgsprogrammet / Ett reportage på Vård- och omsorgsprogrammet

En skola inom skolan

 

Ett reportage på Vård- och omsorgsprogrammet

Utanför fönstren samlar sig träd och buskar efter nattens kraftiga vindilar, och morgonmörkret skingrar sig motvilligt för den sena höstdagens ljusstrimmor. Korridorerna och salarna på Herrgårdsgymnasiet håller på att försöka anpassa sig till temperaturen utanför, och lyckas i år ganska hyggligt, men så har inte kylan slagit till på riktigt ännu. Trots termostaternas snurrande fram och tillbaka sitter en del av eleverna med ytterjackor på, medan andra nöjer sig fullt väl i T-shirt, när dörren till Vård- och omsorgsprogrammets ena lärosal öppnas. Vi hör att vi är väntade, och alldeles oavsett termostaten, så är välkomnandet varmt.

 

Vård- och omsorgseleverna sitter samlade kring ett långbord i mitten av salen, med allehanda materiel och rekvisita runtomkring. Ena långsidan är fylld av sängar. Droppställningar och annan utrustning täcker den andra och på golvet ligger dagen till ära en bunt dockor att träna HLR (Hjärt-Lung-Räddning) på. En TV på främre kortväggen står pausad i ett kritiskt skede av HLR-tekniken och läraren Lena står vid eleverna och, vilt gestikulerande med händerna, förklarar på ett familjärt sätt något de nyss tagit del av. VO1 har Vård- och omsorgspraktik på schemat, och för närvarande är det alltså det moderniserade HLR-förfarandet man går igenom. Eleverna lyssnar intresserat på Lena när hon går igenom steg för steg och böckerna ligger i högar på bordet framför, men det är när de själva ska få testa på detta i praktiken, samt repetera tidigare moment de lärt sig, som de riktigt studsar upp och springer till det moment de helst vill börja med.

 

Två tjejer vill först höra efter varför jag kommit dit, och svarar gärna på ett par frågor om sin utbildning. Nazik säger att hon trivs jättebra med utbildningen och klassen, för det är lätt att umgås med allihop. Det roligaste, och mest givande som hon ser det, är de så kallade VOC-dagarna. Detta är ett system man har arbetat fram i Säffle och som går ut på att man en heldag i veckan är ute i arbetslivet och tar del av de arbetsuppgifter man ofta stöter på inom vården. I ettan är man förlagd inom Säffle kommun, medan man sedan kan vidga sitt område. Även den APL-period man har redan tidigt i ettan har varit givande. Dorentina håller med Nazik vad gäller VOC-dagarna och förklarar att man ju under dessa får praktisera de moment man tar upp i skolan, fast på riktigt. Själva anledningen till att hon valde programmet är att hon just vill lära sig hjälpa människor på olika sätt.

 

Sedan några år tillbaka är VO certifierat som Vård- och omsorgscollege, vilket innebär att man jobbar närmare verksamheten ute i ”verkligheten”. En tidig APL-period och VOC-dagarna är tydliga anpassningar till att komma närmare branschen. Att få collegestämpeln är något alla Vård- och omsorgsutbildningar i landet strävar efter säger Lena, och syftar då till att man i och med detta uppfyller kriterierna för utbildningen.

 

Vid stationen för HLR har man fått in nya dockor att träna på och eleverna är angelägna om att få prova på dem. Carolina och Lisa N tar övningen ett steg längre och simulerar en akutsituation med sig själva som provdockor. Liggande på golvet säger även Carolina att det hon vill göra framöver är att jobba med människor; att hjälpa dem. Men att bara kunna utföra det första årets VOC-dagar i Säffle tycker hon är lite ”masigt”. Lisa N står samtidigt på knä ovanför och utför bröstkomressioner. Hon håller med sin patient, och planerar att inrikta sig särskilt mot äldre ”för de är så goa”.

 

GY11 har självklart påverkat utbildningen på en del sätt. Det tydligast skönjbara är naturligtvis att det är ett nytt betygsystem och nya kurser. Dessutom menar Lena att det numer känns som en striktare inriktning på upplägget och kraven. Men utbildningens stora förändring finner man annars i collegestämpeln som vi varit inne på tidigare. Nytt för i år är däremot att programmet är tillbaka i sina tidigare lokaler, efter att en del år varit förlagt ute på stan. Lena ser stora fördelar med närheten till övrig verksamhet, och eleverna får närmare till övriga kamrater. Dorentina fyller på med att lokalerna i sig också fungerar bra för den verksamhet som bedrivs. Och de är tillräckligt stora.

 

Storleken har betydelse. I år har elevantalet på VO ökat, och i ÅK1 går nu femton elever. Lena hoppas naturligtvis på en fortsättning av den utvecklingen, och tror att ett vinnande koncept ligger i tältturnerandet där hängivna elever är med ute på högstadieskolorna runt om i kommunerna. En annan typ av hängivenhet finner man hos Rasmus, den ene av två killar i klassen, som varje morgon spenderar en och en halv timme i bussen för att ta sig till skolan. Det som hittills varit roligast är APL-perioden på äldreboende, men anledningen till hans intresse för vård- och omsorg är att få hjälpa barn på sjukhus. Kanske som sköterska.

 

Vad gäller framtidsutsikterna berättar gärna Lena om sina erfarenheter av att arbeta i Norge, där svenska elever brukar vara eftertraktade. Men hon nämner också det traineeprogram som finns i Säffle kommun. Elever som efter gymnasiet är godkända i alla ämnen har möjligheten att söka ett av fem traineejobb som utannonseras inom de olika områdena av kommunens omsorgsarbete. Jobbet varar ett år, och ger naturligtvis stora möjligheter att visa framfötterna och aspirera på fasta tjänster. I klassen finns det de som vill börja jobba direkt efter trean, men det finns också några som vill läsa vidare, berättar Nazik.

 

Lena arbetar vid sidan av läraryrket fortfarande viss tid i Norge, vilket hon menar ger henne, och i förlängningen då, eleverna en ständigt uppdaterad bild av hur verkligheten fungerar. Hela tanken med collegeupplägget är ju som sagt just denna koppling till arbetslivet, och jag slås när jag går tillbaka genom korridorerna av den förändring svensk skola egentligen genomgått bara de senaste åren. Och att man numer har skolor, colleges, inom skolan.

 

Text: Stefan Lennemyr

Foto: Tobbe Jonsson

Sidan uppdaterad den 15 november 2012

Lämna synpunkt på sidan