Du är här: Herrgårdsgymnasiet / Våra program / Fordons- och transportprogrammet / Ett reportage om Fordonsprogrammet

En väg in i framtiden

 

Ett reportage om Fordonsprogrammet

Den riktiga vinterkylan har inträtt, och en tidig förmiddag i början av februari känns det som att den försöker slå årets rekord. Snön bildar en tunn matta över hela landskapet, och träden står fridsamt stilla med täcket tätt slutet kring kronorna. Inga elever syns på vägen ner mot Fordons lokaler denna förmiddag och det enda ljud som hörs är knirkandet av snön på grusvägen fram till parkeringen framför ingången. Innanför dörrarna till Fordonsprogrammet snirklar sig korridoren fram till flertalet verkstäder och ett par salar, varur man ur den första hör ett lågt sorl av elever som diskuterar motorer och drivlinor. De hänvisar till en annan sal, och en annan verkstad, för här är man faktiskt lite upptagen. Det är man visserligen i den andra salen också, men vi lyckas ändå smyga oss in.

 

I och med GY11 så sitter Fordons- och Transportprogrammen (FT) ihop från början, men det är fortfarande i Fordons lokaler utbildningens grund läggs under hela första året. Programansvarige Tobbe Jonsson berättar att programmet har mycket goda framtidsutsikter, då branschen saknar ungefär 3200 bilmekaniker och hela 5000 lastbilschaufförer under de närmaste 3-4 åren. Sen är det ju upp till skolan att locka till sig alla de eleverna som behövs för att fylla verkstädernas skor.

 

Mergim o Tim

I ettan arbetar de tre klasserna utifrån devisen att först lära sig teorin, för att sedan testa i praktiken. Det syns också denna förmiddag då eleverna sitter utspridda i olika klassrum för att få den lugn och ro de själva behöver, och vissa befinner sig ute i verkstaden och utför något praktiskt moment. Där finner vi exempelvis Tim N och Mergim F, vilka håller på att förbereda ett kompressionsprov. Tim berättar att den ene av dem, när de riggat klart, ska sitta vid tändningen inne i bilen medan den andre ska stå vid motorn och mäta kompressionen. Under året ska eleverna utföra 48 uppgifter, och de har nu klarat av dryga tiotalet, men då har man också hunnit med att ta in service av kundbil, viket både Tim och Mergim tycker har varit det roligaste och mest lärorika de gjort hittills.

 

Både Tim och Mergim är intresserade av personbilar, men inom lite olika nischer. Tim valde programmet för att han gillar att meka och känner att han hela tiden lär sig mer och blir en bättre mekaniker. Mergim har, vid sidan av sitt intresse också hört mycket gott om utbildningen, men kommer i ÅK 2 fortsätta sina studier i Karlstad, med inriktningen Billackering, som inte finns i Säffle. Att fortsätta sin utbildning på en annan ort ska inte utgöra några problem i och med GY11, då innehållet i ännu högre utsträckning än förut ska vara det samma. Vad gäller Herrgårdsgymnasiets och Nobelgymnasiets Fordonsutbildning så menar eleverna här att den enda skillnaden är att karlstadseleverna sitter med datorer istället för läroböcker. På Herrgårn har man båda delar.

 

Det går folk in och ut ur verkstaden, och två som stannar kvar och iakttar testet som riggats upp och hur tändstiften skruvats loss är Michel K och Alexander S, ytterligare två som kommer gå inriktningen personbil i tvåan. Det de lärt sig under tiden som gått i ettan är framförallt två saker. Dels att det blir roligare att skruva när man har med sig teorin bakom. Michel var annars orolig att det skulle bli väl mycket teori, men insåg snabbt fördelarna med blandningen av teori och praktik. Det andra som står ut som positivt är att eleverna uppmuntras att arbeta i par. Då eleverna tar sig an uppgifter i olika fart och ordning så skapas nya samarbeten då och då, och arbetssättet för med sig att man hjälper varandra, som Michel trycker på eller att man lär av varandra som Alexander tycker är den största fördelen.

 

Att hjälpa varandra, kunna samarbeta väl och ta hand om kundbilar är moment som Tobbe länge har tryckt mycket på, och nu återfinns på ett helt annat sätt social kompetens också i betygsskrivelserna. I stort är det väldigt mycket som GY11 förbättrar i utbildningen jämfört med det tidigare systemet om vi lyssnar till Tobbe. Betygskriterierna ser han som betydligt bättre med ökad tydlighet. Det är nog lite hårdare också, åtminstone så att flummigheten motverkas genom ett mer uppstyrt förhållningssätt. Detta ställer ju också större krav på läraren, vilket aldrig kan vara fel. Möjligen lite läskigt då.

 

I anslutning till verkstaden ligger en av de teorisalar eleverna använder sig av. De arbetar oftast i par och sysslar alla med något stadie av sina uppgifter – det kan dels vara att arbeta med ett område inför det praktiska momentet, eller kompletteringsläsning efter att man genomfört detta och ska lösa ett prov på området. Julia Å och Ida P sitter och arbetar tillsammans med ett kapitel. Ida berättar att det är en hel del att göra per kapitel, men att de är olika långa så det bidrar till variationen. Annars är det de praktiska momenten de båda längtar till, och särskilt till praktikperioden som förmodligen kommer att ligga efter sportlovet. Julia berättar att det ibland kan kännas något lite ensamt att vara en av endast sex tjejer på nästan fyrtio elever i ettan. Men, säger hon med ett snett smil, hon kommer ju så bra överens med killarna, så det är inga problem inte.

 

Tobbe flackar runt mellan elevernas alla stationer, men lyckas stanna till ett par minuter då och då. Han nämner vid ett sådant tillfälle flera saker som gör hans jobb så roligt. Något han gillar, och som för ett otränat öga något lite liknar vad han gör nu, är att kunna gå runt som en verkmästare på bygget. I mångt och mycket vill han alltså efterlikna en riktig verkstad, där han visserligen har det övergripande ansvaret, men där också eleverna får utföra ett verkligt arbete och alltefter tiden går utvecklas i sin kontakt med kunderna, vilket nu då också uppmärksammas i Skolverkets skrivelser. Utöver det ser Tobbe med glädje på alla de tekniska utvecklingarna som hela tiden kommer inom bilbranschen, men allra roligast är, naturligtvis, årligen tillströmmande glada och intresserade ungdomar.

 

Både Ida och Julia har bestämt sig sedan länge att det är Transport de ska gå i tvåan, då båda har åkerier och erfarenhet av lastbilar i släkt och familj. Att börja med ett allmänt mekanikerår som man gör i GY11 känns dock bra. Ida uttrycker det som att man på det viset får mer med sig i bagaget inför själva körandet i tvåan och trean. Hon ser framför sig hur hon om ett par år kör för ett trevligt åkeri, ett som kör ner på kontinenten, där vägen sträcker ut sig genom Tyskland, Nederländerna, Frankrike. Det är en rak väg hon föreställer sig, en väg in i framtiden.

 

Text: Stefan Lennemyr

Foto: Tobbe Jonsson

 

 

Sidan uppdaterad den 1 oktober 2014

Lämna synpunkt på sidan