Du är här: Herrgårdsgymnasiet / Våra program / Bygg- och anläggningsprogrammet / Ett reportage på Bygg- och anläggningsprogrammet

Att anlägga en bas och få möjligheten att bygga upp sin egen framtid

 

 

 

 

Ett reportage på Bygg- och anläggningsprogrammet

En smått kylig vindil påminner om att vi befinner oss i höstupptakten. Brandgula löv som krasar under fötterna understryker det och förvandlar samtidigt trottoaren till en allt fylligare matta av gulbruna nyanser. Men det taktfasta whurrandet av en cementblandare och stadigt stegrande röster vittnar om att denna årstidsväxling inte påverkar det jobb som utförs i Bygg- och anläggningsprogrammets (BA) lokaler och områden. De öppna asfaltsytorna och flertalet byggnader där inriktningen Bygg ligger inhyst visar upp grupper av elever som målmedvetet utför olika uppgifter. Den obligatoriska hjälmen sitter som den ska och i alla hörn drivs arbetet taktfast framåt.

 

Från och med detta läsår arbetar alla Sveriges skolor efter den nya gymnasiereformen GY11. För BA betyder det en del strukturella förändringar: tänker man sig som elev att läsa inriktning mot anläggning så börjar man numer direkt på BA, och kan inte längre gå vägen genom Fordonsprogrammet. Detta skapar möjligheter för alla ettor på programmet att få samma grundläggande kunskaper och möjligheten att testa på ett brett urval av sysselsättningar. Och denna ”sammanslagning” har också gjort att elevantalet i år är nästan dubbelt så stort som förra året.

 

Vår rundvandring börjar inne i huvudbyggnaden på Bygg. En grupp treor står uppflugna på en byggställning som sträcker sig kring en mindre stuga. Det är en sådan stuga som just treorna på byggprogrammet på beställning från föreningar och liknande snickrar ihop och säljer, som en del i det entreprenöriella förhållningssätt man anammat. Två elever isolerar väggarna medan två andra lägger det sista handlaget vid taket. Annars är det ettorna som fyller utrymmet. Flera stora formar, gediget hopsnickrade håller på att förses med armeringsjärn. Vid ett stort arbetsbord befinner sig ett gäng gruppmedlemmar och klipper järnen för att sedan böja dem till rätt form, medan de övriga i gruppen monterar in de färdiga bitarna i formarna med hjälp av Najtråd, hovtänger och en del tålamod.

 

Vid en trekantig form sitter Sebastian G, Sebastian B och Oskar på huk och fäster de sista bitarna armeringsjärn. De ska snart ta med formen ut på till cementblandaren för att fylla den med sitt huvudsakliga innehåll. Ettorna på BA får under första halvåret prova på flera olika yrken inom branschen, och dessa tre killar har hittills testat på att mura, och ska nu alltså gjuta. Men det roligaste de hittills gjort på utbildningen är nog ändå själva hopsnickrandet av formen. Åtminstone är det så för Oskar, som redan känner sig säker på att gå inriktningen Bygg, och Sebastian G håller med om att det roligaste har varit att snickra, och inriktningen Bygg ligger bra till även för honom.

 

Eleverna testar på olika sysselsättningar inom byggbranschen under tre veckor i stöten i Bygg- och Anläggningslokalerna, berättar läraren Ronnie. Som det ser ut nu är det inga som helst problem att få plats, men när alla elever längre fram mot vintern ska samlas i de mindre lokalerna kan det säkerligen bli lite trångt.

  

Utanför portarna har Richard, Niklas och Oskar S redan fått sin form fram till cementblandaren och håller som bäst på med att blanda vatten i fyllnadsmaterialet. Det viktigaste med denna uppgift, berättar Richard, är att formen måste vara stabil. Blandningen måste bli rätt också, upplyser Oskar S när han sveper förbi med vattenslangen. Båda två har sedan tidigare ett stort intresse av grävmaskiner och känner sig säkra på att de ska välja inriktningen Anläggning, men de är lite besvikna på att de inte kan få lastbilskortet genom den utbildningen längre. Richard menar också på att intresset inte bara handlar om stora, tunga fordon, utan att det ju faktiskt också är ett socialt jobb där man träffar mycket folk, vilket han gillar. Under tiden killarna fyller blandaren har övriga grupper burit ut sina egna former och Ronnie kommer ut för att instruera hur de ska gå till väga för att fylla upp dem. Niklas framhåller medan han tar plats i ringen runt Ronnie att det är bra att få testa olika saker, och har heller inte bestämt sig för vad han ska rikta in sig mot. Så det här ska bli intressant.

 

Fr.o.m. i år fungerar det så att den egentliga inriktningen tar sin början i tvåan, men redan efter jul kommer eleverna att få fördjupa sig inom det de tror de kommer att välja som inriktning, genom att börja läsa lite fördjupningskurser och varva detta med praktiskt arbete. Läraren Mattias förklarar att det här upplägget torde vara bättre än det tidigare, då eleverna numer redan i ettan läser det man annars har läst i tvåan. Detta ser han som en förbättring jämfört med hur det tidigare varit, för att eleverna därmed har större möjligheter att både få en bred grund och en djupare inriktning. Men vad gäller själva kursutbudet ser han inte några större skillnader.

 

Medan gjuterigruppen fortsätter med sitt vandrar vi längre ner på gården, tar oss förbi en lastbil på tomgång och in i murarstugan. En svag doft av murbruk blandas med friska skratt som cirkulerar bland en hel massa små murade väggar i olika stadier av förfärdigande. Vid en av väggarna sitter Pernilla i skräddarställning och försöker tillsammans med Malin få till den släta ytbeläggningen på ena kortsidan medan Isabell sopar rent runt arbetsplatsen. De arbetar sig framåt allteftersom och finputsar en del innan de fortsätter till nästa moment. Muren består än så länge av Lekablock och puts, och kommer att byggas vidare på höjden med tegelstenar. Tjejerna tycker det är kul att testa på olika saker, men både Pernilla och Isabell längtar efter att få testa på Måleri. Pernilla känner sig redan säker på att det är det hon vill syssla med då hon sen tidigare tycker det är roligt att måla. Isabell å sin sida behöver något att jämföra Anläggning mot, då hon tyckte det verkade vara en kul inriktning efter att de testat att lägga marksten. Malin konstaterar med ett leende på läpparna att det är Anläggning som gäller för hennes del, samtidigt som hon putsar till kanterna på den murade väggen.

 

Läraren Jörgen går runt i lokalen och myser. Han berättar att han faktiskt aldrig varit med om att det varit ”så jäkla bra fart” på ettorna. ”De jobbar riktigt bra.” Och eleverna är stolta över sin egen insats. Han påminner om att en del av eleverna ju faktiskt inte byggt mer än en fågelholk tidigare, och aldrig murat innan de började på programmet. Och då är det lätt att bli lite imponerad när man tittar sig omkring.

 

En kort biltur bort breder sandhögar och skogsvägar ut sig runt grävmaskiner och hjullastare. Anläggning delar till viss del utrymmena med Transport, så en och annan lastbil övningsbackar in på plats när vi närmar oss det omisskännliga ljudet av sten som knackas ner i backen. I ett tält uppe på en kulle har tidigare gåtts igenom hur man lägger sten i särskilda mönster, avloppsrör väntar en bit bort på att läggas i våg och senare under hösten ska de maskiner som just nu körs runt av tvåorna tas ut på luftning av ettorna. Men för tillfället ägnar sig grupperna på Anläggning åt grundarbete och stenläggning.

 

Daniel sitter på knä och knackar rätt de sista gatstenarna som ligger i en cirkelform mot underlaget. Zorka och Jessica har precis rest på sig och borstar rent byxorna från sand och grus. De tre stenläggarna pustar ut och menar på att det kan vara både lite krångligt och jobbigt att få rätt ordning på stenar och underlag, men att det är kul. Daniel, som har tänkt sig att gå inriktningen Anläggning, menar också att det utgör en bra bas att kunna markgrunder och att kunna lägga sten, för att sen gå vidare till hur man använder lasern som ett verktyg för att få backen plan, och till slut i praktiken lyckas med detta med hjälp av en grävmaskin.

 

Och ordet ”bas” kan väl sägas stå som ett enande begrepp för vad hela ettan på Bygg- och anläggningsprogrammet går ut på. Samtidigt som man får möjligheten att redan här följa sitt eget hjärta och bygga upp sin egen framtid.

 

 

 

Text: Stefan Lennemyr

Foto: P-A Henningsson

Sidan uppdaterad den 10 september 2014

Lämna synpunkt på sidan